30 dagar till Alice Cooper
Gjorde ett test på prides hemsida, man kopierar in länken till sin spotify lista så analyserar dom den.
Lite roande XD
Har inte så mycket kul att skriva om för tillfället.
Sitter och knarkar Alice Cooper, känner ett starkt behov av att lära mig alla hans låtar till koncerten.
Blir lite svårt, då det är typ 250 st.... och det är 30 dagar kvar, men jag ska lyssna på alla iallafall :P
Nu måste jag klä på mig, för mor och jag ska upp till centrum och äta lunch, sen kommer hennes kusin Peter och hällsar på.
Och nån gång under dagen ska jag hem till Fredrik troligtvis, igårkväll fick jag nämligen en trevlig inbjudan av Pumba via sms. Så det blir kanon.
komma igång med bloggen?
Jag vill verkligen komma igång med bloggen nu. Det går segt som fan.
Jag har kommit fram till att jag filosoferar väldigt mycket. Så jag kan filosofera lite på bloggen tänkte jag. XD
Men ja. Det har flugit runt väldigt mycket tankar angående 2012 nu på sistone, och efter att jag träffade Simon och Maribelle, för dom är några av dom få personerna jag faktiskt kan diskutera sådant med. Jag kom därmed också fram till att jag behöver träffa dom oftare. Men ja, vi diskuterade om världen verkligen skulle gå under 2012, och om den verkligen skulle göra det, vad vi skulle göra om man fick det vetenskapligt bevisat att den faktiskt kommer göra det. Vad som skulle hända om man fick reda på att mänskligheten skulle dö ut.
Jag satt och tänkte på det på tunnelbanan till skolan i morse. Vad skulle jag göra?
Första tanken var att jag skulle hoppa av skolan, och göra någonting av mitt liv. Men sedan slog det mig. Det är ju precis det jag gör. Även om jag inte gillar alla lektioner eller så. Så gör jag någonting av mitt liv.
För vad fan skulle jag göra om jag inte gick på skolan på dagarna?
Jag gillar ju skolan, jag trivs där, jag blir glad när jag kommer dit på morgonen.
Om jag fick reda på att jag skulle dö 2012 skulle jag inte vilja sova. Jag skulle inte vilja sova bort mina sista år. Det låter ju klokt. Låta bli att sova, så skulle man använda tiden effektivare. Men. Satan vad seg i huvet man blir av att dygna. Tänk då om man knappt skulle sova alls för att utnyttja tiden så mycket som möjligt. Det skulle ju bli precis tvärt om.
Jag skulle vilja göra massa galna saker som jag inte vågat göra hittils. Jag skulle vilja resa. Åka långt bort ifrån sverige. Luffa genom världen med Maribelle (som vi planerade i 8an... någonting jag helt ärligt inte släppt helt än). Men nej. Jag skulle vilja spendera tiden med dom jag tycker om. Med mina vänner. Inte åka ifrån dom.
Så allt jag tänkte att jag skulle göra första sekunden, kändes helt fel när jag tänkte igenom det en andra gång.
För när jag väl tänkte på det noggrannare kom jag fram till:
Det är inte mycket jag vill ändra på i mitt liv. Jag gillar mitt liv väldigt mycket. Jag går på ett gymnasium jag älskar. Jag har världens underbaraste vänner, dom finaste, snällaste vackraste man kan tänka sig. Jag har den finaste flickvän man kan tänka sig, som jag bryr mig otroligt mycket om, och som betyder mycket mer än hon tror, för mig. Jag har en familj som (även om dom är jävligt överbeskyddande) jag älskar och som faktiskt bryr sig om mig.
Jag har allt jag kan önska mig, och mer än jag någonsin skulle kunna begära. Och jag måste verkligen bli bättre på att acceptera det själv. Jag måste bli bättre på att berätta för folk jag bryr mig om, hur mycket dom faktiskt betyder för mig. Jag måste sluta klaga över små ovesäntliga saker.
Så det enda jag egentligen behöver ändra på är mig själv. Jag gillar mig själv. Men jag måste verkligen bli bättre på att ta hand om folk i min närvaro, och visa hur mycket dom faktiskt betyder för mig.
Så även fast jag är väldigt orolig över allt det där med 2012, så har det öppnat mina ögon.
Jag har kommit fram till att jag filosoferar väldigt mycket. Så jag kan filosofera lite på bloggen tänkte jag. XD
Men ja. Det har flugit runt väldigt mycket tankar angående 2012 nu på sistone, och efter att jag träffade Simon och Maribelle, för dom är några av dom få personerna jag faktiskt kan diskutera sådant med. Jag kom därmed också fram till att jag behöver träffa dom oftare. Men ja, vi diskuterade om världen verkligen skulle gå under 2012, och om den verkligen skulle göra det, vad vi skulle göra om man fick det vetenskapligt bevisat att den faktiskt kommer göra det. Vad som skulle hända om man fick reda på att mänskligheten skulle dö ut.
Jag satt och tänkte på det på tunnelbanan till skolan i morse. Vad skulle jag göra?
Första tanken var att jag skulle hoppa av skolan, och göra någonting av mitt liv. Men sedan slog det mig. Det är ju precis det jag gör. Även om jag inte gillar alla lektioner eller så. Så gör jag någonting av mitt liv.
För vad fan skulle jag göra om jag inte gick på skolan på dagarna?
Jag gillar ju skolan, jag trivs där, jag blir glad när jag kommer dit på morgonen.
Om jag fick reda på att jag skulle dö 2012 skulle jag inte vilja sova. Jag skulle inte vilja sova bort mina sista år. Det låter ju klokt. Låta bli att sova, så skulle man använda tiden effektivare. Men. Satan vad seg i huvet man blir av att dygna. Tänk då om man knappt skulle sova alls för att utnyttja tiden så mycket som möjligt. Det skulle ju bli precis tvärt om.
Jag skulle vilja göra massa galna saker som jag inte vågat göra hittils. Jag skulle vilja resa. Åka långt bort ifrån sverige. Luffa genom världen med Maribelle (som vi planerade i 8an... någonting jag helt ärligt inte släppt helt än). Men nej. Jag skulle vilja spendera tiden med dom jag tycker om. Med mina vänner. Inte åka ifrån dom.
Så allt jag tänkte att jag skulle göra första sekunden, kändes helt fel när jag tänkte igenom det en andra gång.
För när jag väl tänkte på det noggrannare kom jag fram till:
Det är inte mycket jag vill ändra på i mitt liv. Jag gillar mitt liv väldigt mycket. Jag går på ett gymnasium jag älskar. Jag har världens underbaraste vänner, dom finaste, snällaste vackraste man kan tänka sig. Jag har den finaste flickvän man kan tänka sig, som jag bryr mig otroligt mycket om, och som betyder mycket mer än hon tror, för mig. Jag har en familj som (även om dom är jävligt överbeskyddande) jag älskar och som faktiskt bryr sig om mig.
Jag har allt jag kan önska mig, och mer än jag någonsin skulle kunna begära. Och jag måste verkligen bli bättre på att acceptera det själv. Jag måste bli bättre på att berätta för folk jag bryr mig om, hur mycket dom faktiskt betyder för mig. Jag måste sluta klaga över små ovesäntliga saker.
Så det enda jag egentligen behöver ändra på är mig själv. Jag gillar mig själv. Men jag måste verkligen bli bättre på att ta hand om folk i min närvaro, och visa hur mycket dom faktiskt betyder för mig.
Så även fast jag är väldigt orolig över allt det där med 2012, så har det öppnat mina ögon.
remember remember the fifth of november
I stand before the ocean and watch teh sun go down
I think about tomorrow
When I must leave my home
Tonight will last forever as we say goodbye
Cause tomorrow they will take away my life
So look at me for the last time as we say goodbye
I will never see my home again
No never never never
Say goodbye, say goodbye, when you leave your home for the last time
Say goodbye, say goodbye, cause your all alone for the first time
Texten har absolut ingenting med bilden att göra :D
